Tips: Reskväll på Akademibokhandeln och Min perfekta dag i Marrakech

Igår kväll hade vi, fem författare som alla skrivit för Karavan förlag, ett framträdande på stora Akademibokhandeln i Stockholm. Det var Mia Gahne som skrivit Mitt New York, Jon Pelling som skrivit Mitt London, Kristina Svensson som skrivit Mitt Nice, Johan Lindberg som skrivit Mitt Stockholm och så jag då, som berättade om Mitt Marrakech.
Stort tack till alla er som kom och lyssnade.
bild (7).JPGakademibokhandeln
Jag fick bland annat frågan om hur en perfekt dag i Marrakech ser ut för mig, just den fråga jag ställde till ett gäng Marrakechbor i boken. Jag vet vissa som ville komma till vår resekväll på Akademibokhandeln, fick förhinder. Och jag vet at en del av dem är på väg till Marrakech snart. Så därför passar jag på att besvara den frågan här också.
Min fina Marrakechdag börjar med en härlig frukost på riaden där jag bor. Jag sitter i solen uppe på takterrassen med utsikt mot Atlasbergen, och äter nygräddade marockanska pannkakor med honung, dricker färskpressad apelsinjuice och riktigt starkt kaffe.
Sedan beger jag mig till loppmarknaden vid Bab Khemis i den nordöstra delen av medinan. Jag strosar omkring och tittar på skrot och skatter, malätna uppstoppade örnar och skamfilade designermöbler, huller om buller. Få turister hittar hit, vilket är lite märkligt eftersom den här loppisen är ett farligt men underbart paradis för sakletare. Den är egentligen värd ett eget blogginlägg. Det kommer senare.
Lunchen äter jag på Earth Café, ett nytt och modernt veganställe som råkar ligga i närheten av museet Tiskiwin som är nästa stopp.
När jag var sju år såg jag en TV-dokumentär som jag tror hette Det blå folket. Den handlade om tuaregerna och om kamelkaravanerna genom Sahara, och den gjorde oerhört starkt intryck på mig.
Tiskiwin-museet handlar om just denna karavantrafik mellan Marrakech och Timbuktu. Varje sal är tillägnad en etapp och en kultur längs vägen, och med lite fantasi är det som om man själv färdas mellan oaserna i öknen.
Sedan är det dags för seriös shopping. Jag går till rue Mouassine som jag tycker är Marrakech bästa shoppinggata eftersom man där finner både traditionellt hantverk och moderna butiker. Jag avslutar i Souk Cherifa, en gammal funduk (karavanseralj) där ett antal moderna marockanska designers har små butiker. Mycket av det som säljs här är väldigt speciellt, kläder för den som vill synas. Det här shoppingstråket kommer också att få ett eget blogginlägg så småningom. Håll utkik!
Nu närmar sig solnedgången, jag slänger in kassarna med mina fynd i mitt rum på riaden och skyndar mig till Djemaa el-Fna, Marrakech mytomspunna torg. Där förenar jag mig med turisterna på den högst belägna terrassen på Café de France, för att njuta av en kopp myntate medan himlen färgas rosa och röken från de mobila restaurangerna lägger sig som en magisk dimma över torget.
Sedan tar jag en lång skön promenad till området Kasbah i medinans södra del. Där ligger Café Clock, som också är värt ett eget blogginlägg. Det här stället är en kombination av restaurang och kulturhus, och det är lika populärt bland lokalbefolkning som turister. Det är underhållning där de flesta av veckans kvällar, och just den här kvällen råkar det vara traditionell musik. Jag äter middag där och pratar ett slag med Mohamed som är ställets programansvarige.
Jag älskar Cafe Clock och har rekommenderat stället för alla mina vänner som besökt Marrakech på sistone. De som gått dit har blivit lika förtjusta som jag.
Framemot midnatt återvänder jag till Djemaa el-Fna. Trummorna hörs på långt håll, och nu på natten är stämningen magisk. Jag stannar till och tittar ett slag på de vilda dansöserna, som när man tittar närmare visar sig vara dansörer.
Sedan tar jag en taxi till Comptoir, en bar/klubb som ligger i stadsdelen Hivernage. Miljön är glamorös, stället ser ut att vara hämtat ur en gammal film och man bara väntar sig att en skådis ur en 40-talsfilm, typ Veronica Lake, ska sitta i ett hörn med blodröda läppar och vågigt hår som faller förföriskt över ena ögat. Här är man långt från medinans beslöjade tanter, på Comptoir kan ingen klänning bli för kort och ingen urringning för djup.
Jag beställer en mojito, inte så värst marockanskt kanske, bortsett från att myntan ju är det, och kollar in showen med musik och magdans. Sedan inser jag att jag är väldigt, väldigt trött, så jag går ut på gatan och spanar efter en taxi som kan ta mig tillbaka till min riad.

Trackbacks

  1. […] Efteråt kikar jag in på deras hemsidor. Så här ser Anna Lena Stålnackes perfekta dag ut i Marrakech. […]

Lämna en kommentar till Konsten att få din bok utgiven & Debutantbloggen on Tour | det måste kännas på riktigt Avbryt

Din epostadress kommer inte synas. Obligatoriska fält markerade med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>